Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hopp om livet äntligen

 

Det fanns ingen av de objektivt skolade inspektörerna som på den rättspsykiatriska avdelningen kunde avgöra vilka som var patienter och vilka som tillhörde personalen. Det fanns en apatisk slöhet i allas ansikten, någonting som skrek att man för längesen hade gett upp. Flera fall av övermedicinering förekom också med patienter som gick som zombies i korridorerna utan någon som helst kontakt med sina känslor och hur ska man då kunna tillgodogöra sig den lilla vård som gavs?
Avdelningen var en öppen grav av en total likgiltighet och tyst desperation. Den så kallade personalen sjukskrevs och entledigades, läkarna prickades och enhetschefen fick sparken så att det visslade om det. En alldeles för ung kvinnlig psykolog ombads söka sig ett lättare jobb. Själv så fick jag en rejält sänkt dos med zyprexa antipsykotiskt så att jag blev en människa igen efter ett år i dimmorna.
En idiot till läkare blev svårt misshandlad av en rabiat patient vilket fick oss andra att jubla.
Den erbarmligt taskiga stämningen på avdelningen lättade mer och mer så att det gick att vistas där. Min gränspsykos orsakad av medicinen klingade sakta av och jag hade hopp om livet äntligen.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 56 gånger
Publicerad 2022-06-24 23:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP