Hopp om livet äntligen
Det fanns ingen av de objektivt skolade inspektörerna som på den rättspsykiatriska avdelningen kunde avgöra vilka som var patienter och vilka som tillhörde personalen. Det fanns en apatisk slöhet i allas ansikten, någonting som skrek att man för längesen hade gett upp. Flera fall av övermedicinering förekom också med patienter som gick som zombies i korridorerna utan någon som helst kontakt med sina känslor och hur ska man då kunna tillgodogöra sig den lilla vård som gavs?
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 57 gånger Publicerad 2022-06-24 23:24 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Angående att tänka positivt på det sjunkande Titanic Från festlig idyll till ett obeskrivligt helvete Att tvätta händerna innan man duschar Se alla |