Jag bestämde mig redan för länge sen
men stoltheten vägrade inse det.
Det är du.

Det var så mycket folk i början
fast alla var liksom du.
Nu har du helt egna konturer
och de faller mig på läppen.

Resten av skocken
har skingrats för vinden
och döden.
Men jag behöver inte längre
några stödtrupper i kärleken.

Vi talar ännu inte om döden
vi uppehåller oss vid livet
det är näst intill smärtsamt vackert
mitt i sommaren
kom en ny vår oss till mötes.

Och du kan vara helt lugn
bara andas och njuta.
Jag kommer vara dina ögon och öron
när den stunden kommer.
Och din syrgas om du kippar efter andan.

Jag kommer att klä av dig, bada dig
tvätta dig mellan benen
klippa dina tånaglar
trä på dig de franska strumporna du älskar
glida in med min styvhet i allt som är du.

Andra är rädda för kärlek och närhet
jag är rädd för ensamhet och död
jag är rädd för att inte längre få vara med
jag är rädd för att barnen inte ska kunna njuta
jag är rädd för att världen blivit så mörk.

Men nu när jag vet jag bestämt mig
är det också som om rädslan
inte kan skada mig.
Jag kan vara rädd, jag klarar det
för jag älskar bara dig.