världen blir en bild
ännu inte torr,
som fastnar mot dess ram
och ljuset från gatlyktorna
i ett solnedgångssvinn.
dess tidiga blomning,
värmande oss
genom stilla sommartak.
den drar ihop sig,
mer distinkt, lämnar nu
singularis och sållas
mot andra världar
i den plötsliga tidiga natten
eller åtminstone
i en försvagad ljusglimt.
projektorn brummar svagt.
de sena och långa
transparenserna passerar
och här torkar världen ihop
i nya texturer.