Minnena bubblar gärna
likt ett kokvatten i kastrull
stiger som nattens stjärna
och all min håg blir av bilder full
Tänk när jag var en flicka
genom skogen på fjället gick
mumsade äppeldricka
och jag väjde för myggors stick
Granarna fnyste torra
deras knarrande grenar lät
som att de ville morra
alltmedan kvistarna bara grät
Uppe i nästa backe
låg en äng med små timmerhus
Dropparna i min nacke
blev till små älvar i middagsljus
Skugga, var vad jag tänkte
när jag såg alla bodars tak
Drömmen om svalka dränkte
till och med äppeldrickans smak
Så jag steg på, blev häpen
över att jag ej ensam var
Där fanns en tjurkalv näpen
till synes ensam han lämnats kvar
Vad gör du här, din krake
sade jag, smekte pannan hans
Instängd i bås med hake
där var han fast, rymde ingenstans
Grymhet kan vara godhet
hade någon mig sagt en gång
Skyddat stod unga blodet
i sin skugga mot rovdjurs språng
råmade, nöjd för stunden
av att sällskap jag honom gav
Blicken var som hos hunden
gjord av förväntan men inte krav
Det var så länge sedan
som jag till Fäbodvallen kom
Ensligt låg denna nedan
ett fjäll, med vildmarkens vy runtom
Dock, alltjämt kan jag höra
djuret råma i minnets valv
Så kan en längtan göra
om den tillhört en liten kalv
Kanske jag återvänder
för att hälsa på gräs och sten
känna med mina händer
och mina fötter på mossan len.
25/6 2022