en fjäder flöt förbi
långsamt vaggad av grumligt vatten
krökt som om vattnet kittlades

flöt och törnade emot kvistar,
stenar
blad
och hängande grästrädgårdar över åkanten
utan att landa i vila

där förnam jag döden
som en avlägsen hälsning
från en glömd släkting
på vars stig jag ej kan avvika

fjädern försvann i fjärran
runt kröken bortanför synfältet
dansandes med ån utan att finna partner
eller ro

vatten flyter förbi
med löfte om evigheten
vaggandes glimtar av ändligheten
i ljus med mörka flammor

en fjäder flöt förbi
blodig
söndertrasad
livlöst tungt omsluten av grumligt vatten

uppströms kräver naturen sin gång
från tidlöst offer för en rovfågel
faller fjädrarna från liv
ner i strömmen

ocj jag förnamn döden
från syskonet till livet
i fjädrarna som flöt förbi
som brev från förgängligheten

... och livet blev viktigt ...