Fiskmåsarna förefaller tro sig vara välkomna att bo ovanför våra hus just.

Filmkameran binder ihop solstrålarna till något ännu mer somrigt skimrande än vi någonsin sett.

Sirensången tränger sig in även i stadsgränder och skogsgläntor.

Ringdansen rusar in mot stången, och i vilda språng ut längs gräset igen.

Getingarna hade mycket hellre fått vara humlor, men nu är de likafullt här.

Eldsflamman sätter spår i skira trädkronor, men ingen skog behöver brinna.

Jordgubbarna plockas i samma takt som de slinker in i människornas munnar (och minner om bröstvårtor).

Fiskmåsarna måste vara ett fräckt folk, emedan de övertar våra städer bit för bit.

Filmkameran kämpar vilt mot andras filmkameror - vill visa sig snabbast på att fånga den mest avspända harmoni.

Sirensången ligger som en långsam dimma, döljer små skär och ofantliga klippor.

Ringdansen skiftar håll igen - ingen aning vilken hand som styr.

Getingarna drar sig ingalunda från att sticka varsomhelst - genom shorts, under kjolar.

Eldsflamman reser världen på nytt, ger gryningen sitt fulla sommarsolstånd.

Jordgubbarna blir godast om man smakar dem tillsammans.