Jag bytte ut dig mot två element,
luften och kontemplationen!

Från luften får jag det som omger dig;
där jag andas din dimension
i månarnas växling,
Jag satte till och med kavajslag
på de hängande ritningarna
att inte missa någon fas,
alla rytmer i kadensen
har poäng
att inte glömma några framsteg
och musiken flödar
i mysteriet att se dig!

kontemplationen
kommer formad av olika utseenden,
på morgonen ser jag dig fräsch
med daggen som gömmer sig i armhålorna
och armarna
tröghetsspiral
fram till mötet med händerna.
Från benen...
vad kan man sejer om benen
som träffar sig själv i skuggan?
-Bara att skammen är absurd
och jag tillbringade år med att tänka på dem!