Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den skönaste färgen - 8

Fem minuter senare stod jag på balkongen och betraktade rökpuffarna som pressade sig ut mellan Carros huttrande läppar och försvann mot himlen, som nu var lika mörk som luften var kall. Hon brukade alltid röka inomhus hos mig annars, men nu kände hon tydligen ett behov av att gå ut.

Snöflingor föll fortfarande och fångade ljuset från hundratals fönster som radade upp sig likt luckorna i en julkalender på grannhusens fasader. Livet som jag sett på marken tidigare idag hade nu flyttat upp i lägenheterna. Där lagades mat, sågs på tv, bråkades och skrattades.

Sådana där. Vanliga människor. Jag undrade om de någonsin betraktade mitt fönster så som jag nu betraktade deras. Om de undrade vad som fanns bakom rutan. Vad de skulle göra om de visste.

För om jag vetat vad de skulle göra så skulle jag ha gjort likadant. Om det hade funnits några rekommendationer från myndigheterna skulle jag ha följt dem. Nu stod jag bara där, helt jävla lost, och väntade på att Carro skulle säga något. Såg på när glöden åt upp tobaken i cigaretten som blev kortare för varje fundersamt andetag som Carro drog. När bara filtret fanns kvar sög hon på det ett par gånger och frågade sedan:

”Du har inte berättat för någon annan än mig, va?”

Jag skakade på huvudet.

”Bra. Gör inte det. Vi måste ta det lite kallt nu.”

”Jag håller med.”

”Jag måste gå hem. Men jag ringer dig imorgon. Så klurar vi ut någonting. Okej?”

”Men vad ska jag göra med älvan under tiden?”

”Inte fan vet jag!” Carros röst lät både arg och utmattad. Hon sprätte iväg fimpen över balkongräcket och stampade lite med hälen i den knarrande snön. ”Vad tror du om mig egentligen? Att jag är något slags orakel som sitter på alla svar till alla jävla frågor i världen? Jag kan lika lite som du om älvor.”

”Jag vet”, sade jag. ”Men du fixade så att den slutade gråta och började prata. Det hade inte jag kunnat göra själv.”

Carro såg på mig och lutade en armbåge mot balkongräcket. Hon fick plötsligt något moderligt i blicken och jag kunde se hur hennes mungipor kämpade för att inte le.

”Du klarar dig nog en natt. Den kommer inte äta upp dig. Bara låt den vara. Se till att få lite sömn så du är fräsch imorgon. Och ställ in maten i kylskåpet för fan!”




Prosa av blimp VIP
Läst 71 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-07-04 22:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP