Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ytterligare ett smakprov från pågående revision 3. Här visar sig gengångaren för första gången på allvar...


Änglamakerskans arv 10

De fyra går in i köket och slår sig ned runt det provisoriska köksbordet, Hanna ser sig fundersamt om i köket, hon möter Karls blick.
- Ni får sitta bäst det går.
- Visst.
- Dra fram kartongen därborta så kan vi använda den som ett extrabord.
Inflikar Ulf till Micke samtidigt som han pekar på en ordentligt stor låda som står intill köksfönstret. Micke suger tag i den under tiden som de andra sätter sig på vad de än må hittar. Mödosamt baxar Micke lådan på plats.
- Så där.
Hanna kommer fram med diverse udda koppar och placerar ut dessa på lådan. Ulf ler.
- Fin-servisen?
- Visst, jag vet inte var våra vanliga koppar är…
- Det duger till mig.
Säger Micke och håller fram sin kopp när Hanna lyfter kaffekannan.
- Säg till när det räcker.
- Tack tack…
- Jag har tyvärr inget socker eller så till kaffet.
Beklagar Hanna samtidigt som hon börjar hälla upp i Karls framsträckta kopp. I ögonvrån ser hon ut i skymningen som börjar omsluta trädgården, från ingenstans har den okände pojken kommit fram och står precis utanför köksfönstret och stirrar in, rakt på henne.
Hon gör sitt bästa för att inte reagera på honom så att han ej skräms iväg igen. Nu vill hon veta vem han är och vad han håller på med. Pojken ser ut att vara någonstans runt sju år, blond och tanig. Han ser sliten och smutsig ut, sorgen i hans tärda blick känns tung att ta del av men hon kan ändå inte riktigt slita blicken från honom. Från hans näsa har blod runnit och blandats med snor. Det kanske är så att hans näsa har knäckts av någon eller något tänker Hanna medlidsamt.
Pojken rör sakta upp ena handen som för att knacka på rutan men hejdar sig, han verkar inte riktigt våga, tårar ha runnit utmed hans fuktade kinder men de verkar ha upphört, kanske har han ingen mer gråt kvar i kroppen funderar Hanna och glömmer samtidigt av att hon häller upp kaffe så när koppen börjar rinna över tittar Karl förvånat på henne.
- Det räcker så… Det är bra?
- Hanna var är du? Golvet behöver inget kaffe!
Utropar Ulf förvånat med stämma hög nog för att Hanna skall vakna upp som från en dagdröm, hon ser frånvarande ner på kaffet.
- Oj då, vänta lite bara.
Sedan går hon med långsamma men ändå bestämda steg ut ur köket, de andra ser frågande efter henne. Hanna håller diskret upp ett tystnadens finger utan att se åt de andra.
- Tyst.
Hyssjar hon och försvinner smygande bort. Efter henne ropar Ulf.
- Men Hanna vad gör du?




Prosa (Roman) av Skaldafnord VIP
Läst 130 gånger
Publicerad 2022-07-05 21:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skaldafnord VIP