då livet alltför obegripligt
faller slagen som klockans spindelben
uppsöker underjorden
lever bland rötter och stenar
lyssnar ingen
lyssnar ogräset
de fångade växterna gör uppror
sträcker sig utanför gallret
Det vilda går inte inordna
av byråkraterna

vem känner stövlarnas filosofi
bättre än de
som närs av jorden
de föraktar inte foten
kroppens rötter behöver sitt
för uthärda och växa
utanför ramen