Liva hade somnat. Moraklockans tickande nästan ekade i huset. Clara sörplade på en kopp Camomille te och stirrade tomt in i det mörka fönstret. Hon hörde bilen, dörren som slog igen, stegen, ändå hoppade hon till när hon hörde rösten.

- Förlåt Clara, jag trodde jag gjorde rätt.
- Ingen fara Kjell, du kunde ju inte veta...
- Nä, men jag borde inte lagt mig i sånt som inte har med mig att göra...
Clara reste sig upp och hällde hett vatten i en kopp, tre sockerbitar, rörde om och ställde koppen framför honom på bordet. Kjell såg mycket obekväm ut. men satte sig lydigt på stolen framför koppen.
- Clara, kan du berätta, vad hände? Vad har han gjort?

Hon mötte kort hans blick och försökte dölja smärtan, men hon visste att Kjell såg, Kjell hade en otrolig förmåga att se och känna hur hon mådde.

- Oh jag skulle inte veta var jag skulle börja ens... mumlade hon
- Du kan ju börja med den verbala misshandeln och gåvidare till den fysiska.
Både Kjell och Clara vände blicken mot den sömndruckna kvinnan i dörren.
- Mamma, du behöver vila... försökte Clara men kvinnan viftade ömsint bort henne.
- Jag förstod inte vad han var kapabel till, eller vad han gjort förrrän du försvann Clara. Mitt liv raserade den dagen. Men jag kunde inte förmå mig att leta rätt på dig, för jag önskade dig den frihet jag själv aldrig skulle få.
Clara omfamnade sin mamma, men tafatt, de två kvinnorna hade inte mycket erfarenhet av ömhet, varken att ge eller ta.
- Det började med att han var den absolut stiligaste mannen på mitt jobb, jag var bar 17 år och han 25. Men fan... hon skrattade kort... vilken karl. ALla flickor på min avdelning trånade efter honom, så när han väntade utanför när mitt skift slutade och erbjöd mig skjuts... ja jag var den lyckligaste kvinnan i världen.
Utan att tänka sig för tog Marianne en stor klunk ur sin dotters tekopp. Tystnaden i köket var fridfull, inte besvärande, men på något vis ändå tryckande.
- Han var en charmör, och inom 6 månader var vi gifta. Min mamma var lyrisk, min pappa lika obrydd som alltid och alla andra tjejer på fabriken avvundades mig. Efter en veckas semester i en stugby i norrland så flyttade vi hem till hans lilla lägenhet. Då talade han om för mig att jag skulle sluta på fabriken, för han kunde minsann försörja sin fru. Först tyckte jag det var gulligt... du vet romantiskt på något vis, men sen...Marianne sträckte ut sina händer i en uppgiven rörelse, sen fortsatte det bli värre och värrre. Han ansåg att min mamma lade sig i allt, att min bästa kompis var en hora som försökt förföra honom, han ville ha middagen på bordet utan dröjesmål och skjortorna strukna. Jag ville vara till lags.

Hon pausade och vred sina händer...
-Visste du Clara att du egentligen skulle haft en storebror...
Clara skakade på huvudet.
- Han fick för sig att jag blivit gravid med någon annan, men jag gick ju inte ens utanför huset så det var ju rent praktiskt omöjligt... han knuffade mig ner för trappen... tårarna började åter rinna nerför kinderna...

- Även om han var misstänkasam när jag blev gravid med dig så var han något mindre våldsam, fast fid det laget hade han börjat med alkoholen förstår du.. och därefter, ja... inte blev det bättre inte...