Tänk dig mätt på ångest
och ligg dig sjuk på tårars bädd.
Men du vet att du måste ge upp
och resa dig, som om inget har hänt.

Smärtan är outhärdligt stark
det tar emot att fortsätta.
Plågan att möta människor är bitter.

En oöverstiglig barrikad står för utvägen
och se
utvägen är en kuliss.

Jag, Gud.
Som inte längre lever.
Utan bara är.