(Texterna är visserligen delvis publicerade en gång,
bara i något kortare tappning, den här gången kan
de vackert fyllas på, med mera text, var och en av dem,

före publicering, ännu en gång. Om texten verkar vara
under redigering medan du läser det, var bara lugn,
imorgon kommer den inte heller kunna vara det, färdig)


En skolklass på 31 elever skall delas upp
i fyra grupper om åtta personer i varje,
oavsett kön. Förmodligen så jämnt fördelat
som möjligt av tjejsare och pajsare.

Det fattas en kille för att kunna vara 'jämlikt'
någorlunda. Hur får jag 31 att bli 32? Låna en
elev från klassrummet bredvid. Ska de dra
sticka eller ska jag bara be om en frivillig,

utan att eleven får veta vad frivilligheten går
ut på. Påminner så om en möjligt gammal
arabisk gåta om en samling kameler, en far
och hans tre söner. Hur sjutton få ett arv att

fördelas enligt uppgjorda krav om ett jämnt tal,
om arvet i sig verkar bara kunna tänkt räknas ut
om djuren utgör ett jämnt antal? Gåtan kräver
förstås ett visst tänkesätt, så möjligt gåtfullt i sanning.

-

En vän till mig, ett som barn faktiskt, hade som
fritidsintresse att busa, det har du inte själv som
tur är. Hon nöjde sig inte med att fantisera om
att snatta, nypa andra människor 'där bak' med

mera, utan gjorde det även. Hon verkade inte bry
sig stort förrän hon fick veta om att det där kallas
för saker som rent juridiskt sett, om någon skulle
få för sig att syssla med det, var belagt med en

smula straff, mellan några månaders fängelse upp
till flera år, några tusen i böter upp till kanske hundra
tusen eller någon miljon. Så ofredande, av förargelse
väckande beteende med mera, om 'göraren' åker

fast och det blir rättssak. Det egendomliga är dock
att om en 'förståndshandikappad person' (och vem
är inte det ibland?) beter sig, exempelvis en Herr
Andersson eller Fröken Bergström, så är det 'okej'

om det går att stoppa i tid och personen förstår att
det kan bli allvar av om rättsstaten får lägga fingrarna
i kläm i mellanrummet mellan dörrfodret och dörren...
(Var och en som någon gång provat, av ren nyfikenhet

säkert, hur det kan kännas att råka placera fingret i
bandsågen, korsa en flod utan att se att det kommer
något livsfarligt att råka krocka med... vet hur det kan
kännas... Nu klipper någon häcken igen, det är det

lågfrekenta ljud som hörts men var så svårt att rätt
identifiera. Är det krig, är det grannen som möblerar.)
En annan märklig sak är att det kan bli ett visst ståhej
om brottet allvarligt stör 'massan' eller är slutet på

en väl ganska privat nyfikenhet, där de inblandade är
en smula oense om händelsens natur. Om det var våld
täkt på fröken Strömberg och om göraren var Herr
Berggren. Eller om görare eller offer var en så kallad

'kändis'. Dessutom kan det vara 'värre' att vara en som
snattar eller är av hankön, respektive av honkön. Vem
som försvarar, vem som är domare, om det hände i stad
en, förorten eller det lilla samhället, någonstans på landet.

Allting som händer verkar vara 'beroende av och på'.
Det verkar ibland vara mera allvarligt att ta någon i
skrevet än att utföra en eller flera våldtäkter, oavsett
kön på offer eller förövare, om den som 'ofredar någon'

är en för massan känd profil. En stor skillnad brukar
i varje fall finnas. De som låter sina fantasier stanna
vid att vara just fantasier, och de vilka låter det gå så
långt att det kan be traktas som ett brott mot regler,

lagar, förordningar, förbud et cetera. Vad det nu kallas.
Hur kan det vara 'värre' att döda en person fysiskt än
att döda någon mentalt? Människor tycker så mycket,
bäst vore kanske om... men innan kometen hinner

komma 'farligt nära planeten', så kanske människan
hinner 'utplåna sig själv'. Vilken tröst det är att höra
att det blivit fler nerslag 'någon annanstans', än i hela
Norden, sammanlagt. När det regnar på min som väns

jordgubbar, så de går i småbitar, när inte fåglar är
där och tar för sig, så kan jag få veta i teve att det
mesta av regnet faller i havet. Nu äter ju int jag själv
jordgubbar överdrivet ofta, tröstar jag mig med,

men min granne kanske jämnar ut ätandet på mera
nationell nivå. Min vänskap med barn brukar hålla
sig på en sådan där nivå att det känns kul och väl
och fint att ses någon gång ibland, några gånger om

året. Och det vet ju men människor, att ibland väger
det goda samvetet över det mer nyfikna och det rent
experimentella 'vad händer om jag gör så här?'. Det
känns tryggt att veta att i andras sällskap är såväl du,

jag och andra 'måna om ett någorlunda civiliserat
uppträdande'. Om än det kan bli litet si och så, när
vi inte umgås i mera civiliserat sällskap. Men det
är ju också en helt som annan hitsoria.

-

Jag hade en klient för några månader sedan, en fru A.
Hon hade ett delikat problem, kan jag väl säga. Hon
kom en måndag om eftermiddagen och verkade klart
stressad. Min sekreterare var bortrest, men hennes

ersättare hade vanan inne och släppte inte in några
samtal då jag var upptagen. Så jag hade hållit upp
dörren, släppt in fru A. samt slunkit in själv i rummet,
slutit dörren, tänt den röda lampan och tagit plats i

en ledig fåtölj. Jag har valt att möblera rummet med
några bekväma fåtöljer, en soffa och en stol med hård
sits och rakt ryggstöd. En del klienter föredrar en hård
stol eller pall, men då är det ju bara att inte luta sig

bakåt. Hon, fru A. satte sig i en fåtölj vänd från ett av
fönstren och verkade som fixera en punkt strax före
den motsatta väggen. Där hänger det en tavla med
fyra färger. Jag har målat den själv och är stolt över

verket, fast jag har skrivit ett annat namn än mitt eget
som signatur, som för att inte vilja stoltsera i onödan.
En del klienter har undrat över vad den föreställer, det
är visserligen en sak för betraktaren av den att vilja ha

den till, men annars är den mest abstrakt. Jag har
ingen låg musik på i rummet under samtalen, men
en vägg kan jag mixtra litet med jag kan med en egen
fjärrkontroll få den att byta färg, det finns flera olika

nyanser att välja mellan. Mörkt och ljust röd, grön,
blå, gul, guld, silver eller orange. Sandfärgad, rosa,
blågrön och svart är färger som verkar kunna 'störa'
en del människor, oftast får väggen vara ljust orange
eller senapsgul.

-

Vid en olycka till sjöss, har det visat sig att jag gör
mig 'bättre' som åskådare i land, än försök till en
av 'havets hjältar'. Jag har visserligen erbjudit mina
tjänster fler än en gång, men efter några försök brukar

numera ingen bjuda in mig till den sortens äventyr
längre. Vilket jag i början tog som en som ren och
skär förolämpning, men efterhand har jag funnit
min plats, den är en smula från vattnet till.

Inte ens som tillskyndare på piren, har det visat sig,
där efterfrågas just mina tjänster någonsin. För att
jag skulle ha något att göra, föreslog någon att jag
kunde ha hett vatten till te och apparatur till att göra

kaffe. Kallt vatten finns att tillgå även, då kan det
fås i kopp av tenn och tappat ur en kran vilken leder
upp till en tunna av någon sorts glas, längre upp på
en uppbyggd ställning av trä. Förmodligen vill drick

ande kunna se vad det är i behållaren och där gör ju
just glas tjänst som fönster. Sällan ha te, kaffe och
vatten smakat till sjöss nödställda så gott. En del i
publiken har visat sig vilja väl smaka också, eftersom

det visat sig vara gratis för nödställda. Men landkrabbor
får först betala en slant och de har därför inte visat stort
intresse för nöjet sedan. För landkrabbor är priset per
kopp hundra kronor jämt, med påfyllning. En kopp kallt

vatten har visat sig kunna få för blott en tjuga jämnt.
I dagens penningvärde. En turist råkade fråga om det
gick bra att ta kort? Jag svarade inte, för jag klarar
tyska så illa, men jag såg kortet och klippte det i småbitar

med en kraftig sax vilken visade sig passa lika bra till
ärendet ifråga som att bita av kvistar med i trädgården.
Att 'ta kort' stundom har någonting med bilder att göra,
spelar liten roll, min tyska är precis lika illa på den

fronten. Jag kan trots det några få ord på det språket.
Ett av dem har något med tyngd att göra och är 'Ach tung'
och det andra är något med Jörn Donner, 'Donner Vetter'.
Han var skådespelare och författare. Jag tror att han dog

av rökning eller så. Så fort den jycken förekom i teve
så höll han i ett rökdon som visst glödde då och då.
Omnämnandet om gossen som skådespelare skall ses
mot bakgrund av hans deltagande i filmen 'Baksmälla',

i vilken han hade huvudrollen. Filmen är förstås en satir.
Att människor 'bär sig åt' stundom, springer inte ur,
som en del kufar nog fått för sig, att just finländare
har en del märkliga saker för sig, utan att människor

från hela världen kan bära sig outgrundligt åt, ända
sedan människans upptäckt att om en björn kan resa
sig upp och gå på två ben, då kan nog även en annan
grym människa göra det och så provade den konsten.

Därför kan det ibland synas att människan kan göra
det mesta med kroppen och varandra även. Dagen då
hon börjar använda huvudet till att tänka med väntar
gryningen ännu på. Men att vila en huvudbonad på,
är ju alls icke dumt i väntan på 'framtiden'.

-

'Tyskarna kommer', som utrop betraktat, kunde nog
vara lika effektivt som 'ryssen kommer' eller i sådana
amrikanska filmer 'incoming', vilket betyder ungefär
'ducka fårskallar' eller 'ta skydd', 'ner i diket' eller

'sisten i är en rutten fisk'... det där sista gäller nog
ungar som skall dyka i spat från en gisten brygga.
Det sista är en antydan om att 'folket' som brukar
äta just 'rutten fisk', påminner om 'jäst fisk',

det vill säga surströmming, på ren svenska. En del
människor på kontinenten, utöver i England boende
utsocknes, betraktar svenskar som tokar. De vilka äter
sill, rutten fisk, kräftor samt en del andra märkliga rätter.

Men vad äter de i andra länder i jämförelse? Märkliga
matvanor och andra kulturyttringar kan människor
ha för sig litet varstans förstås. Sedan ett tag tillbaka
betyder nu 'incoming' att 'turisterna är över oss',

vilket är som 'gräshoppssvärmen' ungefär på annat håll.
Att ha ihjäl andra människor medan tid är, verkar sunt
för den som för krig mot inbillade såväl som verkliga
fiender. I skämtteckningar världen över 'i alla tider',

i vilket så länge som teckningar har funnits... har någon
kunnat tänka sig vad 'utomjordingar' i sina flygande
tefat kunnat tänkas ha att säga varandra om invånare
på vår sköna planet. Exempelvis att det sista de två sista

människorna på planeten kommer göra, är att gräla
om vems tur det är att försöka ha ihjäl den där andra
människan. Vad de inte har tid att tänka på då är vad
den enda överlevande skall ta sig till med, när det

inte längre finns någon att gräla med eller skylla ifrån
sig på. Andra skämt går ut på exempelvis att den sista
överlevande i en by kommer till en affär där det på en
skylt i fönstret, 'Stängt för lunch mellan klockan

12.00-13.00'. Bybon är så inlärd och lydig att den
väntar snällt på att dörren skall låsas upp strax efter
klockan 13. På gatan bredvid affären syns några bilar
slarvigt parkerade, pesten har tagit människorna vilka

sitter snällt orörliga i bilarna och på gatan halvvägs
in i dem. Vad kommer först, resan till planeten Mars
eller 'människans undergång'? Om resan till Mars
överlevs så bör den första människan som föds där

kunna vara en marsian. Fram kommer de kanske,
om den som hittar en skruv förstår sig på att den
'någonstans nog hör hemma' och inte bara kastar
bort den utbristandes 'What ever'... Så vad händer

då om 'Marsianerna anfaller', det nog inte blir som
i filmen 'Mars attacks', eftersom Brosnan aldrig skulle
överleva upplevelsen om han alls överlevt som
'Den sista människan på Jorden'. Chocken och

glädjen över att få se det hända, skulle nog göra honom
först stum och sedan skulle han undra över vad klockan
var, eller var den var. Av medlemmarna ombord, från
resan 'Jorden till Mars', återfinns någon som undrar

hur någon kan tänka sig bygga ett 'flygande tefat' som
tar återresan i åtanke. Förutom att bygga ett samhälle
att leva i. Sedan är det bara att börja gräla om skitsaker
igen. 'Precis som hemma'. Hur långt är ett dygn där?

-

Meningslös förstörelselusta kan verka obegriplig,
framstå för en som det. Men allting en människan
gör går att förklara, det gäller mest att fundera över
vilken sorts känslor det skedda kan ge uttryck och

utlopp för. Makt ger spelrum för positiva och nog
negativa handlingar, effekter av handlingar. Makt
som är negativ brukar kunna ge utrymme för sadism,
ren elakhet, kadaverdisciplin. Saker du troligen

känner till, exempelvis som översitteri, lusten att
förstöra saker eller andra människors tro på sig själva.
Makt att leka diktator. Makt att bära sig illa åt.
Makt att manipulera på oliks sätt som har ett gement

och elakt syfte. Makt att bestämma och besluta på
ett positivt sätt. Det så mycket lättare och möjligt
mera skönt, att umgås med någon eller några i ett
sällskap där en själv slipper att hela tiden vara på

sin vakt. Att känna att här slipper ett jag vara rädd,
för oberäkneliga konsekvenser. Jaget har dock fort
farande ett ansvar för hur en själv agerar. Envar
människa gör saker för sin egen skull, alltid.

Även när någon säger saker som 'jag gjorde det av
hänsyn till annan'. Eftersom du har att välja mellan
två tillstånd. Om du vill må väl själv, så gör du det
som du mår väl av.

Som att rädda någon för att 'brinna inne', skada sig
själv, drunkna och så vidare. Du gör det för att slippa
känna skuld. Om du avstår från att 'göra det rätta',
kommer du att få svårt att göra, sova, äta, leva.

Om du beslutar dig, även om beslutet tar en sekund
eller en vecka, att överlägga med dig själv, så gör
'det rätta', för då slipper du få samvetskval. Detta
gäller förstås om du har förmåga att känna sympati,

empati och tro dig veta är bästa sätt att agera just då.
Den som sägs vara en sorts psykopat, och hela tiden
'agera för sitt eget möjliga bästa, agerar också för att
göra 'det som gagnar sig själv'. Hur då skilja dem åt?

Gränsen mellan 'gott och ont', är väl ungefär som
mellan 'kärlek och hat'? Men det kan ju också bero
på vad som menas med kärlek eller å andra sidan hat.
Att det kan vara 'olika för olika människor' är en sak,

en sorts egen föreställning om vad som är vad.
En del människor förväxlar gärna kärlek med
sexuella handlingar, vilka kan vara av olika sorter
och intensitet i sig.

De kan förväxla kärlek med förälskelse, och de kan
förväxla förälskelse som ett naturligt förspel till sex,
sex och sexuella handlingar brukar även det kunna
ses om någonting till förväxling lika.

Men det är två olika saker. Det kan exempelvis vara
så att ens egna fantasier går ut på att ha en romantisk
upplevelse som likt dansande lågor omvärver den
förälskelse som skall leda till sexuella handlingar.

Om de sedan istället uteblir, för att åtrå och blygsel
för varandra 'träder in och tar över'. En smula tidsbrist
och brådska kan vara inblandade även. Så det kan leda
till att ens egna fantasier får 'en smula stryka på foten'.

Istället blir det kanske miniversionen, det vill säga åtrå
och mera sex, än sexuella handlingar. (Det här känns
självklart och därför så onödigt att behöva förklara ens
just därför, och ändå vet 'man' att just sex och kärlek,

brukar sälja nästan vad som helst från bilar till film
och böcker, tidningar och kosmetika...) Så jag fortsätter
väl då, tänk att ens egna tankegångar ibland som lägger
sig i en övertydlig förklaring om det mest självklara,

uppenbara. Men om det är uppenbart, då kan väl du
som läsare av texten, själv tänka ut en möjlig fortsättning?
Så kan jag själv, som verkligen inte egentligen har tid
med det här, för tiden tänkte jag ha till att göra just

ingenting särskilt med och vara strängt upptagen med
det resten av dagen. Som att ligga under ett parasoll på
en solig och en smula sandig strand, med ett glas kallt.
Det kan inte finnas nog anledning för mig att reflektera.


-

Vad vill jag höra en människa i en maktposition säga?
'Det blev fel, orsaken var en serie av feltänk från min
sida, det möjliga felet var mitt eget ansvar'. Inga försök
att slingra sig undan, utan 'god tro', om att ha rätt

person på rätt position och plats, det var mitt eget ansvar.
Även om den personen i sig utser flera andra personer
där någon av dem är 'ett ruttet äpple', eller kanske flera
av dem är det. Det måste vara vars och ens eget ansvar

att säga sig kunna lita på den som står en själv närmast.
Någonstans i kedjan finns det svaga länkar? Nä, överallt
i kedjan finns det människor och dessa är kända för att
blanda samman plikt och egna intressen. Eller om du

föredrar att se det som 'arbete' och 'fritid'. Arbete är väl
detsamma som plikt och där har alla ett ansvar för vad
den själv gör. Oavsett om det gäller att utföra ett arbete
efter 'bästa förmåga'. Eller om du 'inte förmår', anlita

någon som kan. Inte för att vara bussig och hygglig,
utan för att någon kan 'bättre än du själv', troligen.
Du kan inte 'kontrollera allt'. Men du kan säga till
andra, 'vad du gör påverkar andras sätt att agera'.

Håll därför instruktioner enkla, ju mer du 'trasslar in
saker', ju större risker att något blir fel. Olycka kallas
det för när människan är inblandad i ett skeende.
Annars är det en katastrof, exempelvis när en eller flera

människor glömt bort att sköta vakthållningen, under
hållet. Sin egen påverkan av att agera eller låta bli att
agera. Men en storm, ett regn, en blåst och så vidare,
är orsak och påverkan av naturen och kallas exempelvis

oväder, ras, översvämning, skogsbrand och så vidare
i samma stil. Saker du nog inte skall behöva bry dig
om i onödan. Trots allt finns det alltid 'någon annan'
som kan gräva där du står och bara öda sin egen tid.


(Tilläggas kan väl att ett 'textjag', inte nödvändigt är
samma person vilkenhållit i pennan. Ungefär på samma
sätt som en författare av en roman inte nödvändigtvis
är den vilken för handlingen vidare i boken.)