Då festen tagit slut
rannsakas människan
så länge vi står i solen bekymra vi oss inte
ingen vill höra talas om skuggorna
De flesta blir härdade
med tiden i storstadens djungel
den som undviker de stora estraderna
finner större glädje i de små tingen
och ser då klarare
människor som likgiltiga inför
livets alla mirakel
hur kan den någonsin förstå sig på
glädje sorg och kärlek
nog är det även så den som känner
balanserar mellan glädje och sorg
där rymd aldrig fattas
mellan dal och topp

ha en bra dag älskade uggla.
det blev tystare än någonsin
den lilla fågeln ett mirakel hoppas hon överlever
kan inte skriva sorgen
den följer mig var jag går

vad viskar gryningen då den fjäderlätt lyfter min gardin. skriver tankar att bära dig nära hjärtat. tänker först dig saknar du har varit del av mig så länge jag minns och är alltid. ögat är vidöppet. minns gårdagen. den ligger som en dyrbar pärla i min hand. har du förlorat din får du med kärlek min.
lärt mig till sist bland nätets maskor finns inte omtänksamhet om själen. tillit tar tid att få. sparsamhet är en dygd. ge med öppna händer då du vet.
har alltid skrivit liv för dig. varför jag litar på dig? kanske för din röst talar direkt till mitt hjärta. när jag läser våra minnen.

Alltid är det så du finner de rätta orden som ger tröst. tack kram<3