Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Texten är en ej efterfrågad repris från 2007 07 30. Texten handlar om kärlek till varandra. Människor som inte kan leva med varandra och inte heller kan leva utan varandra. Bilden är tagen på semester i Karlstad omkring 2008.


En allt förtärande eld (repris)









När vi möts igen
tvingas jag gå som på tå
som på äggskal så sköra
ändå kallar vi oss vänner
vilka håller av varandra så
vi vill träffas
vara samman jämt

men så säger eller gör du något
som sårar mig så
då säger du bara
att så där känns det precis
när jag har varit ouppmärksam
slagit dina förväntningar i slant

när vi ses igen
är det precis som vore vi
de själsfränder vi alltid sökt
i andra vi mött i livet
det är vi två mot världen

ändå kan vi inte låta bli
att följa våra känslor
kan inte låta bli då och då
att såra varandra djupt
bara för att slippa bli sårad först
som att slå först
innan den andra skall hinna före

därför kan vi inte längre mötas
som riktiga vänner
eftersom vi jämt gör illa varandra
i besvikelse över förväntningar
som ständigt kommer på skam
vi lägger skulden på varandra
istället för att söka den
hos oss själva

så dansar vi egovals i envig
klamrandes fast vid varandra
utan att kunna släppa taget
utan att kunna släppa den andra fri
precis så skall vi flyga högt i himlen
så skall vi också störta till marken
i en ofrånkomlig omfamning
som flygplan i spinn
som störtar i brand och rök

så svävar vi omkring
okunniga om katastrofen
störtande mot marken
allt fortare för var gång vi möts
så förtär vi varandra
som eld, som själar i brand
störtar vi varandra i fördärvet
o ingen av oss förmår
att slita sig loss för livet




Fri vers (Prosapoesi) av lodjuret/seglare VIP
Läst 161 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-07-31 20:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP