Den är lite fascinerande, denna känsla som nu kommer med upphällandet av det nya uppvaknandets första glas. Det blir inte ens det glaset jag dricker. Innan det påbörjas en isfri whiskey soda dricker jag ett ursköljt rödvinsglas av det citrussmakstilldelade bubbelvattnet och konstaterar att det är jävligt gott... Men sen tilltar känslan. Denna att det, trots att mina kamrater sover med den morgongrånande skogen, finns något att missa. Att den upprepeliga sommarskogsscenen av matta silverljusstammar skulle behöva mina smått uttråkade ögon för att bekräfta en sensationellt mediansk upplevelse. Jamenar, herregud, Radio Gold spelar ju Hungry Eyes och ett porträtt av familjen Dursley of Privet Drive nr 4, upphängt på dvdmenyn, pryder tvns skärm. Är det nummer 4? Nej, klockan ÄR 4 så var det... Jaja det går ju alltid röka och sakna Victoria Lampe. Knock on wood har stängt de hungriga ögonen och Hjalmars upprepande av frasen "det HÄR är en certified banger" följer med radiospraket hela vägen från morjärvsköket. En näringsavsaknad gör sig påmind och Filips väldigt goda tomatsås finns det ju kvar av... Så gör likväl cigaretterna. Cigg känns behändigast. Det är en jävla banger också, det ska sägas. Tittandes mot skogsbrynet som kröner gräsmattans slut sörjer jag kort avsaknaden av det solens ljus som oranget flammar från tallarna i Norrbotten. De två närmaste tallarna tiger i nästan lila nyans förföljda av ikappspringande tunna dis av moln framför den ljusblå timida himlen. När fåglarna vaknar allt kraftigare, eller jag börjar märka av dem, blinkar en snabb minnesbild på pyrénéennerutsikten ifrån mormor och morfars hus i Cépie förbi näthinnan. Det skulle du ha sett, jävlar vad härligt vi skulle kunna ha haft det där. Men trots den teoretiska trivseln fyller betydelsen av Frankrike mig med sin sedvanliga sorg och saknad. Men så länge besöker den inte mig då några snabba steg av mentala konsekvenser drar fram ett leende genom den uppkomna bilden på svarta vindruvor och en väldigt rak croissant. Och nu spelas det ju Stones. Perfekt. Only one thing to do. Fram med pipan. Klockan är ju snart 5 och jag kan för fan i mig inte få någon tillfredsställelse. Inte för att jag tror att den kommer infinna sig, men om den nu skulle dyka upp ute på gräsmattan, tyst lunkandes fram ur skogen, kan jag ju inte gå och lägga mig. Då skulle jag ju missa den.