Du talade så klokt
vi blev lugna slappnade av
lutade oss tryggt mot stolsryggen

Sakta smög det sig in i orden
något smått litet oroande
som inte gick att ta på

Det växte blev övermäktigt
borrade sig in i tankarna
så var skräcken där

Vi vaknade till i stolarna
kände oss fastfrusna gjorde
allt för att ställa oss upp

Gå dit vi hörde hemma