Försvunnen
är den nu
på kalhygget

Att fötter trampat
där i åratal
hjälper föga
mot tid av förändring

Nog minns jag
den än

källan i kanten
av den skog som
en gång var

Knäböjande och
hinkfyllande med
klart rent vatten

Balanserande
mot huset på höjden