I skuggan av askens böljande krona
slumrade jag en gång
drömde mig bort i tiden och rummet
vaggad av sparvars sång
Lätt som ett löv i benen
hittade jag en blommande äng
kjolen flög upp i fladdrande fläng
Ugglan satt tyst på grenen
synlig ändå från renen

Vid slutet av äng och början av tallmo
framsteg en gammal bod
Grånande som det dödträ den var, men
fordom med färg som blod
talade skjulet nästan
Ögonen till sig enkelt det drog
öronen stal det underligt nog
motstod den hårda västan
Tänk vad en sådan rest kan!

På marken intill en majstång låg fallen
bruten i delar tu
Toppen var med en flagga garnerad
högtid det varit ju
Som jag fick lust att springa
vild av musik från skön violin
lycklig som aldrig, solbränd och fin!
Blåklockor skulle klinga
midsommar åter bringa

När skuggan vek dän från marken kring asken
svalkan till annan ort
masade sig ur mattan av grässtrån
och jag blev vaken fort
skakade av mig skräpet
Annars det hade hållit sig kvar
envist, som de bekymmer man har
Majstången låg på släpet
aldrig ens löst från repet.

31/7 2022