Sinias text med rubricerade titel
fick mig att skriva en kommentar
av det lite mer omfattande slaget …
Tänker att fler kan behöva läsa den
av flera olika anledningar.
Men allra främst för att jag vill klargöra
min inställning till diagnoser av detta slag
och för att jag anser att det är väsentligt
att samtliga inblandade parter tänker till
minst en gång till
innan de urvattnar värdet av de diagnoser
vilka om de fastställd på justa grunder
kan vara och så är värdefulla verktyg i den
diagnosticerades liv!

Här följer min kommentar i redigerad
och rättstavad form …

Jag anser och tycker att du har all rätt
till att få ha din diagnos,
liksom jag jämväl anser att andra individer
som har någon form av diagnos
ska få sin rätt till att få den fastställd tillgodosedd!

Men vare sig du eller några av de andra
som verkligen har behov av
att få en diagnos fastställd
är betjänta av att barn och ungdomar
av ren slentrian, inkompetens
och av administrativ bekvämlighet åsätts diagnoser
vilka de inte egentligen har
eller ens uppfyller kriterierna för på rätt grunder!

Många får diagnos fastställd
för att ge föräldrar och andra närstående
frisedel från ansvar
för felgrepp och inkompetens i olika grad
i omsorgen om barnet i fråga

- Diagnosen ger i dessa fall utrymme för
att hantera barnet och dess problem,
men det är mest symptomen som behandlas
emedan orsaken till barnets problem
och det som ofta fortsätter att förvärra barnets mående
ända upp i vuxenåren
ligger hos dem som diagnosen fungerar som frisedel för!

Tyvärr vet jag vad jag talar om …

- Inte för att jag själv haft någon diagnos -

… men för att jag har närstående som fått felaktigt åsatt diagnos
istället för den hjälp de borde ha fått
i form av att samhällets företrädare hade sagt ifrån
till den förälder som förorsakat barnets mående ...
Men ingen vågade gå emot
utan valde den enkla vägen
påhejade av många som arbetar med
att utreda och fastställa diagnoser
utan insikt om att det finns objekt
för vilka deras prognosmodeller inte är tänkta …

Men också understöddes det hela av flera olika
som själva har diagnoser fastställda
och som mer än gärna vill slippa vara ensamma om detta
och vill hjälpa andra
som de tror har liknande problem som de själva ...

… och därför inte kan eller vill se
att det finns de som missbrukar hanteringen
avseende fastställandet av diagnoser ...

Diagnoser behöver inget försvarstal!
Eller rättare sagt borde inte behöva något försvarstal
om saker och ting vore som de borde ...

De har sin givna rättmätiga plats i vårt samhälle
och fyller en mycket väsentlig funktion
precis så som till exempel din diagnos gör för dig i ditt liv!

Men över tiden förlorar de sin verkliga nytta
för så väl dig som för andra
som verkligen har behov av att få ha en diagnos,
om de som har att utreda och fastställa diagnoserna
inte gör detta på rätt grunder!