Min ordkynniga penna
klär av lögnarens grå kappa
och han står blottad
i bländande ljuset
Jag går uppförsbacken
det kan vara tungt före
stakar ändå ut gränserna
för skidbacken
bär hem varorna
i bruna papperskassar
kanhända armarna tänjs
av bärandet
blir till bara senor
bär ändå
för levandets skull