Syskonskap kan man finna i det närmaste mötet. Andra gånger reser människan långt för att möta den. Likt flyttfåglar far många till varmare breddgrader så här års för att känna sig höratill...

mossans trasmatta mellan furornas stråt

trädkronorna ackompanjerar sidensvansarna

sitter på den gröna mossmattan - lyssnar

sidensvansarna pinglar vidare till granen

de knäpper upp kottarnas fjäll spisar fröet

ekorren sneglar - spara lite till mig också -

fåglarna flyger till rönnens rika krona

där sitter de smaskandes till skatan kväker

- har ni hittat hit kan ni också hitta dit - 

sidensvansarna tar avsked far mot söderns värme

skatan skrockar - tack tack äntligen är allt mitt - 

ensam kvar på en gren sitter en blåmesunge

- skvidevitt skvidevitt ui ui - men ingen svara tillbaka

det finns inga ljud att hörtill gnyr blåmesungen

skatan skrockar när skatflocken kommer på lunch 

- jag följer sidensvansarna - tänker blåmesungen

mossmattan fångar upp den i sin mjuka famn

du kan stanna här det finns gott om mat under mig

talgoxarnas ungar kan bli dina vänner min vän

blåmesungen stannar får uppleva syskonkärlek

de somnar gott efter middagen

uppkrupna i tallegrenen

 ekorren ser gulligt på dem från granen

barnen bygger koja i dungen

leker tillsammans tills...

solen sänker sig över fjärden

barnen sover i sin koja

vaggade till sömns av sorlet från bäcken

ackompanjerad av skogens sus