Sommarens frodiga grönska
genomträngd av vindens nedåtgående färder
mot markens nedre lager
skapar en luftpuss
utsänd till den som vill smaka dess doft.

Trädens återkommande sorlande
insekternas idoga viftande
fåglars fördolda skvaller
och grässtråets ståndaktiga vajande
ljuder klart för den som vill lyssna.

Färgen från granens skugga
i ständig förvandling
mot den gröna mossan
och hallonens röda bär
uppenbarar sig mångtydligt för den som vill se.

Den utstrålande värmen
från stenens hårda yta
och trädens stammar
levererar primitiva känslor av välbehag och kraft
uppfyllandes den som vill känna.

Jorden och himlens utmarker existerar
oavsett stumhet förlamning avtrubbning
behöver inte kartläggas
åt den som söker.

För den som ger sig tid
behövs bara en stund
och ett samtal
med en skogsglänta.