Väggarna har sparat på det som sas
och det som inte sas
ljuden av kristaller som sprack
l morsekod
”Jag älskar dig”
Oljudet av ingenting
Och tystnaden därefter
Allt har sparats, katalogiserats
I själva trät
och när regnet utanför
är innanför
och gräset inte längre tar hänsyn
till våra gränser
Om det då finns någon kvar
Kan de lägga sitt öra mot väggarna och lyssna