Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om Bukowski och Ham on rye

Charles Bukowskis självbiografiska roman Ham on rye
är osminkad, rak och rå.

Han beskriver sin uppväxt i LA under depressionen och fram till japanernas bombning av Pearl Harbor.
Det här är inte skönlitteratur som vi är vana vid att den ter sig: inget blomsterspråk. Inga vackra metaforer eller förskönande omskrivningar. Inget långsamt malande.
Språket är rappt och direkt. Han han har ingen idé som han säljer, han försöker inte göra sig till hjälte. Det är hela tiden pang på rödbetan om ett Amerika utanför framgångsmyten.
Musse Piggs land är ett brutalt land.

Om man skulle reda ut ett par missförstånd
kring Charles Bukowskis författarskap.

Mindre kunniga skribenter på kultursidorna brukar kalla honom beatinfluerad eller rent av beatförfattare.
Vilka författare var det som inspirerade Bukowski?
Det har han skrivit om åtskilliga gånger varför de borde ha sett att det inte var beatfolket han tog intryck av.
John Fante. Fjodor Dostojevskij. Louis-Ferdinand Céline. Ernest Hemingway. Knut Hamsun.
Vilket är nåt helt annat än Allen Ginsberg, Jack Kerouac, William Burroughs, Lawrence Ferlinghetti, Gregory Corso med flera.

Sant är att Buk också levde och var verksam i Amerika och vid ungefär samma tid. Sant är att förlag som gav ut beatförfattare också gav ut Bukowski.
Men där slutar också sambanden.
Beatnikrörelsen var just en rörelse.
Bukowski var en solitär framför skrivmaskinen.
När de reste i grupp och lyssnade på jazz, rökte hasch, slog på bongotrummor eller mediterade tillsammans söp Bukowski på nedgångna barer.
Bukowski har också tagit tydligast möjliga avstånd från beatnikrörelsen i både noveller och intervjuer.
Att detta undgått skribenterna kan bara tyda på att de inte läst tillräckligt.

En annan observation är att de så gott som alltid skriver om Buk med reservation. Som om de skämdes för att ha berört smuts från fabriksgolvet med sina fina vita handskar.

En vanlig missuppfattning bland slarviga läsare är att han var nån slags cool slacker.
Sant är att han avskydde jobben i slakterier, affärslager, hundkexfabriker, postsorterandet med mera.
Underbetalda hårda arbeten med förmän och chefer som behandlade jobbarna som smuts.
Trots de själsdödande jobben skrev han kontinuerligt. Skrev och söp. Tills han slog igenom vid 50 och kunde sluta vid Postverket.
Buk skrev ingående om underklassarbetets realiteter.
Det finns skribenter som därför gärna vill kalla honom arbetarförfattare.
Men där svenska arbetarförfattare har idéer om politisk organisering eller arbetets inneboende friheter skriver Buk om chanslösheten i det hela.
Om att vara uträknad från början.
Om meningslösheten i ett liv dikterat av andra och om möjliga existentiella kryphål.

Alltså inte nån cool slacker utan en hårt arbetande författare med förlagskontrakt.

Vad är det då som gör honom så bra? Han super ju bara?
Nej. Det han gör är att plocka ner litteraturen från finrummen och skriva om den krassa verkligheten på ett nytt sätt. Bortom romantisering och ytligt effektsökeri. Skönlitteratur på gatans språk och inte skönandarnas.
Enkelheten är skenbar. Vem som helst kan inte skriva som Bukowski. Det räcker liksom inte med att använda svordomar och skriva om supande. Dirty old man-personan motsvarar kanske 5-10 procent av hans författargärning.

Hans stil har kallats dirty realism och anarkistisk satir.
Han lever, observerar, skriver.
Seendet är ytterst finkalibrerat och han skriver hela tiden rakt på. Inget svävande svammel. Inga ismer eller teorier.
Han skriver om tillvaron i Disneylandets skuggsidor och han gör det inte med akademikernas distanserade språk.
Hans olycksbröder och olyckssystrar omtalas inte som studieobjekt utan som människor, som agerande subjekt.
Vid ett tillfälle är han nära att förblöda i akut magsår på fattigsjukhus. Där blev han ivägrullad till ett korridorhörn för att dö. I sista minuten gavs blodtransfusion.

Det är barer, slagsmål, horor, billiga hotellrum, skitjobb, travbanan, alkisar, fängelsekunder, spelare, fabriker.
Den världen finns också och han ville skriva om annat än kungars våndor hos Shakespeare och liknande.

Buks böcker erbjuder inte ytlig eskapism eller
tomt tillrättalagd underhållning enligt mallen.
Snarare skärbrännartexter rakt igenom tillvaron.

Med Bukowskis observationsförmåga utvecklas också det egna seendet och det finns en frihet i att berätta helt subjektivt från sin egen organism.
Genom sitt skrivande upphöjer han också min och din rätt att tala utifrån det vi ser med egna ögon.

I tiden vi lever i, med den fördummande underhållningsindustrins ständigt forsande latrinflod, behövs Bukowski mer än nånsin. Vågar jag påstå.
Skölj Tolkien-dammet ur ögonen och läs riktiga böcker istället. Bukowski öppnar dörren till världslitteraturen.

Visst kom Bukowski som en befrielse.
Tillsammans med Motörhead och en rad punkband visade han att det fanns andra sätt att se på tillvaron än det som proklamerades av konservativa bönder, tevesåpor, skånska småborgare, offentlig sektor och kvalmig dansbandskultur.




Övriga genrer (Essä/Recension) av rostspik
Läst 94 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-08-14 09:31



Bookmark and Share


    Jane S VIP
Tack!! Aldrig läst honom men nu gjorde du mig riktigt sugen. Den tröttsamma paketeringens av konstnärer och författare blir som sanningar som rapas upp igen och igen i all oändlighet tills någon som du just bryter sig in i den bekväma överenskommelsen. För det är väl just en överenskommelse det är?
2022-08-14
  > Nästa text
< Föregående

rostspik
rostspik