För att vara så allsmäktig
har gud ett jävla humör,
och såsom allvetande
kan han ju knappast vara förvånad,
heller,
över hur det blivit!
Ja, fy fan,
gud är en lumpen lumparkompis
som lurar till sig alla fördelar
Kompanistryk är vad som tarvas,
och en alltför länge uppskjuten eldbegängelse!
Vilka idioter som sytt ihop en sådan pajas,
som man sedan på världsbasis norrmalmstorgsyndromerat!

Profeterna spelar spasmodikon
för nedsövda IVAneser

NU står öppet
med gapande mun,
skral att skilja på ett omedelbart försvinnande
och skapelseögonblicket:
Kosmos skelande blickar, Brahma och Shiva

Narigheten delas av åldring och nyfödd,
och döden är gratis för privatpersoner

Låt oss kasta tankarna i flykten!
Låt oss torvlägga sinande kroppar,
stava till utförsel av rötmånadskänslor
och rileyroterande status quon;
urskilja samtidsfilosofins lösryckta Kantarsel
och samtliga osaliggörande klantpaschor,
täckdika varje känslosamhet,
för en gångs skull låta syren komma före hägg
och lägga täta skott
mellan älgjaktens höstligheter
i lyssningspliktens öronhöjd,
och skrubba fan från väggen!

Ja, låt oss spränga förhållningsordrarnas lydvall
i tusen små korn av sanning
och pumpa återfallsjuridikens kontrastvätskor
genom självhjälpens upp-och-hoppamentalitet,
förpannantagandets förställningsdadaister
och de pratsugna eftermiddagscafékärringarna
till förfördelningsförfång,
kringgängarna till eksem och evig klåda!

Krematorierna är krassa sanningssägare!

Människor är återvändsgränder,
och mänskligheten en rejäl minnesbeta!

Jag drejar dagens dråpligheter
till nattens kärl

Nuet är knappast mer än en personlig uppfattning,
ständigt bringad på fall
(eller bringat, beroende på syftningsval)

“Jag harn'te mycke å vinka på”,
sa Tenzing på Everest

“Jag harn'te mycke komma mä”,
sa den interpunktionsfientlige