Nathalie hon förlorade sig själv bland alkohol och piller
hon slarvar med sin antabus, istället alkohol hon spiller
och de självdestruktiva livet hon lever bland kokain och andra droger
gör att hon aldrig får svar på sina frågor

vad är egentligen meningen med allt?
hon är ännu en gång naken inför en okänd och han är varm men allt känns kallt
så skör hon står och balanserar
hon undrar hur mycket orkar man, hur mycket mera
och där kom misshandel och våldtäkt
aldrig har svaret på frågan bland drogerna lyckats kläckt

och nu finns de folk som bettar om att få hennes kropp
hon vill inte men det blir för svårt att säga stopp.
människor gör inte de som är bra för en utan de man är van vid
vad gör man när man inte känner att de finns något annat än de destruktiva inom en att ta vid

horan? vem minns och lyssnar på horan?
åtminstone inte dem hon umgås med, koksgrabbarna, dem stora.
men jag vet Nathalie jag och jag hör
din personlighet bakom, det som aldrig dör
jag vet att du haft de svårt men jag vet att du kan skriva
och viljan att prata om psykisk ohälsa är en fråga du alltid velat driva
ibland delas nyfikenhet och frågor kring feminism,
det finns någon slags glöd där bakom, jag har sett den jo visst.
jag vet att de finns en humor en tjej som bjuder på sig själv
jag vet att du älskar att åka bil och framför allt: att du är en bra vän.
jag älskar dig en dag tar du dig ur
tills dess, finns jag när jag kan på min lur.
Vi klarar stanna kvar tillsammans
om vi har
tur