Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Midnattens barn




Det hörs. Jag lyssnar på andetagen. klockan som
tickar, på vinden,
regndropparna.

Och allt det finns som i en spegel i den trasiga
vattenpöl där varje skärva
är en dröm
där allt dunstar. Eller fryser till is.



"Och vinden
rör vid
sorgliga höstblad,
de låta
som gråtande
barn
som tappat
sina vingar"



hur de hänger kvar i en moders famn, snart de virvla runt
och speglar sej
i pölar
av skärvor,
drömmar.

De är som trapporna upp varje kväll, man kommer hem,
lyssnar,
på andetagen,

klockan som tickar. På vinden, regndropparna. Fönstret.
På andra sidan,
hur en osalig ande vinkar och man tittar ut, inte
ett blad på träden.
bara tyst,
ingen vind.






Övriga genrer (Drama/Dialog) av Lars Gullberg
Läst 110 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2022-08-15 09:11



Bookmark and Share


  Minkki VIP
vilken fin bild, hur Du beskriver vattenpölen... bokmärker
2022-08-20

  Mats Kitok-Lundmark VIP
Jag känner den annalkande hösten stark i denna text. Mycket eftertanke.
2022-08-16

  Staffan Nilsson

Mycket vacker spänning mellan det känslomässiga och det förståndiga/intellektuella!

2022-08-15

  Niliboy
Huga ligen va fint du berättar!
2022-08-15
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg