Vem målade laven på klipporna
fläckig och gul i sin färg
vem tonade sjögräset lönnblomsgrönt
lät det pryda sitt solstekta berg
Jag tror att det var Han som älskade livet
med makt över penslar och streck
han som dyrkades, filmades, sörjdes, försörjdes, och
påminns om än med viss skräck

Han stod i ett landskap, som genast fick
känslor samt röster och håg
Ett meningsfullt vara skapades
som han ensam i grundvalen såg
Det är inte alla förunnat att göra
det skönaste skådat och gömt
men han gjorde så enkelt vad annan ej mäktade
ända tills kraften han tömt

Jag tänker på honom, hans segernamn
dyrare för varje år
en gnista som glänser för andras skull
likt en nova som föds och förgår
Han är allas egendom, lurad på lyckan
och givmild långt efter sin död
men det är likväl ingenting mot hur han kämpade
hungrande, hisnande spröd

Vem målade laven på klipporna
hatten på dukens madame
att det som var verkligt så underligt
i var jämförelse kom på skam
Jag tror att det var Han som offrade livet
för Konsten, den väl han besatt
och nu älskar vi honom, ty vad är historien
utan sin blödande skatt.



6/8 2022