En dag för länge sedan befann jag mig
framför en eld på en strand en sen sommarkväll
några mil från Visby, Gotland.
Bara jag var där och havet.

Ändå kände jag mig inte ensam.
De sex andra befann sig på ett avstånd av
några hundra meter och jag
kunde se horisonten om jag kisade.

Den natten och en vecka ungefär,
tillbringade vi i baracker
med en 'riktig sovplats' i varsin säng.
Där fanns varken teve eller radio,

inga telefoner, bara den egna
lilla världen och varandras sällskap.
Som jag ännu njöt en sorts oskuldsfullt otium.
Vad de andra gjorde visste jag inte.

Men vi hade cyklat dit från nästan Norrtälje
och friheten andades, sömnigheten infann sig
och jag drog mig sakta från härligheten
och till barackernas sövande lugn.


(Texten är delvis tillrättalagd,
för att kunna gå som påhittad
och har legat till sig i utkast
sedan 2022 02 12)