Ny markHon hade sökt sig dit nu. hela vägen in i ladan gick hon. torra tovorna av hö utspridda i gången. Det var kanske inte poesi men ett rytmiskt dunkande läte. på nätterna hördes syrsorna och hon trodde nästan att kroppens nyvakna delar var som orgasmen den verkliga
på dagarna fanns det ögonblick när hon såg guds former i korta relationella möten. hennes fingrar skrev knäskador om och om igen på Google och det fanns snart inte en enda blå rubrik kvar. Kroppen som verktyg. Kärleken som en låga mitt i soas. Ländryggen var nog snart nere i den botten den var tänkt att ligga i. Hennes gestalt kretsade likt vita duvor över nattens himlavalv och hon tänkte allt mindre på traumat och att se sina avstånd var bara det en seger över determinismens sega arvssynd.
Hon var kanske någon i andras blick och rollerna dansade varsamt genom medvetandet. Ibland en färgstark kopp och om dess öra krampaktigt gick att fortsätta lyfta hade hon ingen annan avsikt än att fortsätta gå promenaden.
Gå gå och gå. Hur i helvete marken sviktade eller ej var ju faktiskt inte upp till henne att bedöma.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 97 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2022-08-18 00:25 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |