Världen över har 2022 präglats av extremt
väder, och det finns, utifrån den information
jag sett, inget som talar för att återstoden
av året kommer att bli annorlunda.

Extrem torka, hetta, skyfall, stormar mm
avviker i sig inte från naturliga variationer
av klimatet, sett över tid; det är:

-den ökade frekvensen

-den, genomsnittligt sett, ökande intensiteten/
graden, och detta

-i kombination med en ökad global förekomst,

som gör att den enda rimliga förklaringen är
den globala temperaturökning på drygt 1C,
som skett sedan 1800-talets andra hälft;
i sin tur avhängig de senaste 200 årens kraftigt
ökade utsläpp av växthusgaser; en ökning som
sedan mitten av 1900-talet varit exponentiell.

Under 2000-talet har denna globala uppvärmning
och de klimatförändringar den gett upphov till
accelererat; medvetenheten om det existentiella
hot de utgör kan väl i dag sägas röra sig i
paritet med det allt instabilare klimatet.

Magnituden på årets klimatrelaterade
katastrofer kan ändå komma att bli något av
en fokuspunkt, som ger perspektiv både bakåt
och framåt i tiden; de som som förnekar
den globala uppvärmningen och dess
konsekvenser bör rimligtvis bli färre under
kommande år.

Även för de som under lång tid haft denna
kunskap och insikt tillkommer förhoppningsvis,
efter ett annus horriblis som detta, en fördjupad
och förklarad känsla av att det nu är allvar
och att vi alla befinner oss i den ena vågskålen.

Det enda sättet att bromsa den globala
uppvärmningen är att i möjligaste mån
minimera utsläppen av växthusgaser;
även då kommer de negativa effekterna att
kvarstå i hundratals år; kanske längre.

Jag är realistisk optimist: ett år som detta,
präglat av klimatrelaterade katastrofer,
kommer att sätta den mentala agenda som
krävs för att klara övergången till fossilfri
energiproduktion; samt den omställning som
krävs för att klara en lång period av frekvent
extremt väder.