Jag kysser vindarnas alla hörn
O putsar majblomman’s unga skörd
Å alla svänger å ljuva tös
Midnattssol Å torra jord
Jag vaggar kärleken å dens död

Vi ser en spårvagns tysta ljus
Å hennes läppar ger ut ett brus
Å Tjuren fäktas ej utan du
Å bandet svetsar infinitivt
Nu skiner bäcken över våran skyn


Mamma putsade regnet hårt
Å järnvägens hycklare
Dem ser alltid över dig
Åh då insnöar mormor sig
Ända bortom högerkanten å via
Asfaltsdoppade kanaler
Pendlar kärleken hem igen

Din bleka hud rinner i min hand
Å alla chansar nu korsade
Sen faller dagg å då stiger sol
Kan hon kyssa solen blå
Eller trösta natten ljus

Då kan Dem kan söka utefter henne
Men aldrig finna rätt melodi
Himlens spretiga anatomi
Fyller oss me melankoli
Ett gäng fria själar få,
i evignatt räknar himlens sån

Så finns ju hon,
inte vår