Ingen tanke har varit tillräckligt rädd för mig för att inte upprepa sig
Och ingen sömn tillräckligt djupt för att inte skrämma mig
Regn stjäl mig på stigar där stegen blir för många för att inte dö ensam
Och i tankar stjäl jag möjligheten att få ett värde för din blick

Det finns ingen återuppringning i världen som räddar det här fallet
Så många steg till tårar som gjorde mig genomblöt
På en stig som var för skadad för att inte vara ändlös
Tills en självförintande ängel låg i min säng och jag lät den fyllan bli samtalet

Elden blev mina naglar och jag föll ner dit intet dväljs
En vagga för alla samtal till mig själv
Men alltid en tanke för mycket att förhindra det som kontrollen aldrig tog
Och nästa tanke tänker inte tveka och kasta mig djupare i klorna på sekten av magvridartvivel

Skönt att ni håller modet uppe
Men spring inte längre än verkligheten når
För ingenstans i mitt liv har floden tvingats stå tillräckligt still för att reflektera något