Lögnen är stor och stark.
Sanningen är liten och svag.
Ondskan äter godheten till frukost.
Sanningen sitter livrädd i en garderob
medan ondskan njuter i fulla drag av sin fullständigt dominanta maktfullkomlighet.
Godheten kryper längs väggarna både
apatisk och panikslagen med en helt
utraderad självkänsla medan ondskan
kastar mat och porslin i väggarna i ett
hat- och vredesutbrott som får huset
att skaka och barnen att kissa på sig.
Djävulen har fått sin fulla vilja igenom
återigen i ett härligt demoniskt crescendo.
Ondskan undrar: Älskade vän du håller
väl av mig fortfarande, du älskar mig väl?
Godheten ligger sömnlös med en kaotisk
cirkus i huvudet och barnen har en sån ångest.
Lögnen sover alltid som en prins i en stark
känsla av förträfflighet och full kontroll.