Lilla gröna soffa, om du tala kunde blott
skulle du berätta om det folk som kommit, gått
Ensam vet du vad de sade
vilka sig på dynan lade
en och en, men mången hade
ryggen krökt av skott
På din höst du för oss knarrar
tyckes stark, men tiden narrar
Fönstret öppet står, och myggan hittar vägen in
landar på den ranka stolens nötta bruna skinn

Lilla gröna soffa, gjord antik av tidens tand
när du en gång snickrades, det var ett annat land
Ungdom blev till ålder kallad
medan ko på äng blev vallad
Nattens hymn var mörk, men trallad
som på trots ibland
Om då någon hade stannat
kanske bitter sig förbannat
skulle eterns nejd ha brustit för vad ej blev av
ömkat sig en stund och sedan lagt sin gråt i grav

Lilla gröna soffa, i din ensamhet så stor
höjs det alltjämt ögon för din glans som aldrig for
Enkelt mönster träet pryder
och du vet vad det betyder
– husets stil det noga lyder
vad än somlig tror
Ur sin tysta vinterdvala
vakna kan, och kanske tala,
minnets muntra spöken för att säga vad de vet
Alla gamla soffor har väl någon hemlighet.



11/8 2022