Min enkrona.

Katolska kyrkans
Index librorum prohibitorum,
alltså lista över förbjudna böcker,
hade sin första utgåva 1557
och sin sista 1948. Listan
slutade användas 1968.

Nassarna hade sina bokbål.
Entartete kunst och förbud.
Inte många av de modernister
som är allmängods idag skulle
klara det nålsögat.
Till skorstenarna!

Stalin hade sin censur.
Konsten skulle vara helt i Partiets tjänst.
Alla konstnärer belades med munkavle
samt beordrades skapa partikorrekt konst.
Annars blev det Gulag.

Idag har vi ett par olika strömningar.

Sverigedemokraterna vill ha en
nationellt fostrande kultur.
Sverigedemokratiska politiker
ska avgöra vad som är svenskt,
vad som är fostrande, vad som är bra.
Vad vi ska göra. Ta på dig knätofsarna!
Dansa folkdans och var duktig nu lilla vän!
Där försöker man också hitta på att såväl
Astrid Lindgren som Vilhelm Moberg
egentligen var sverigedemokrater.

Sen har vi marknadsfundamentalisterna.
Kulturen som handelsvara. Två hekto poesi tack!
Köp aktier i det börsnoterade företaget Abba!

Woke-gänget då?
Alla konstnärer måste underkasta
sig genus, kritisk rasteori och queerteori.
Sensitivitetskonsulter och genuskommissarier
som granskar och korrigerar så verket blir
harmlöst, dagskorrekt och medialt gångbart.
Alla grupper måste finnas representerade!
Även om det handlar om besättningen på
ett irländskt lastfartyg 1863.
Idéerna är huvudsaken!
Även om verket ser ut som
barnkladd från Nyckelpigans
förskola under influensatider.
Bechdeltest! Menskonst!

Ge fan i kulturen va.
Låt konstnärerna existera
i sin egen kreativitet.

Statlig inkomstgaranti
för konstnärer?

Absolut.
Men låt inte nämnden
bestå av klåfingriga politiker.

Låt poeter utse poeter.
Låt målare utse målare.
Låt musiker utse musiker.