Alltid när hon var starkt förälskad bröt hon ihop. Alltid när en man eller kvinna var starkt förälskade i henne så blev hon deprimerad som ett slukhål i månader. Hotet från den lömska kärleken gjorde henne sjuk och gränspsykotisk vandrade hon i korridoren på avdelning Olyckan. När sen den bipolära manin stormade in i hennes apatiska stiltje så blev det party igen i ett år. Stark och kreativt social visste hon plötsligt lösningen på alla världens problem.
När manins excesser mojnade blev hon förälskad igen och blev starkt som ett slukhål deprimerad igen och blev inlagd. Hennes Doktor Sven Solatorm fattade ingenting. Hela psykiatrin var ett museum och framtiden skrattade åt eländet. Suicidstatistiken var orimligt hög för att gälla ett lyckligt välfärdsland.