Mina händer, uppehållna,
upphållna,
är smarta nät
av sagor, sagda
uppför livslinjer, nerför
dödens svettiga brunnar;
utsagor
i stumma tiostämmiga madrigaler,
väckta
ur multna släktleds fall
bort genom förbehåll och förebud
och folkens nattliga aningar
genom millenniernas belevda stundtal,
spretande
ur alltets håligheter,
där förnuftet aldrig är mer än en av grenarna
på osannolikheten,
och där sänghalmens tjatiga gäddslaskandes
braskande ejakulationer
genom tusen och en natt
utgör ytterligheten av gudarnas snedsmilta
lurendrejeri;
särkar uppdragna bort i tidsåldrarna;
penetrationerna matande på genom urminnes tider;
kroppar uppoppande som svampar i september;
kohagar och skogsbackar bristningsgränsta
långt bort i längesenheten
och fullt upp i nuets bullriga baluns!