Jag känner någon som känner någon,
men jag känner inte vem som helst.

Den här killen kallas hundragubbe och kan blästa vem som helst.
Han brukade frukta gud, men blodspengarna är det som väger mest,
han har tillgång till ett arsenal och går med sin syster till förskolan med skottsäker väst.
Han byter rolex varannan månad,
och skorna är alltid röda i sulan.
Han betalar blod till sin hyra och tar ut lån på brudar han lurar.

Han känner någon,
han som är osäker på sig själv.
Han vågar inte tala ut,
så han pratar med cash.
Han köper kvinnor och försöker tjocka sitt stash,
han byter kvinna varannan månad och säger att han älskar henne och ger allting beläsh,
tills han hittade en ny och den andra fick gätch.
Den första fick byta namn och en annan föll på knän för en knätch,
den tredje sålde sin kropp och den fjärde gav den beläsh.
Den femte sa ifrån,
och försvann från denna värld.

Han känner någon,
han föll offer för för tabletter.
Han snittade B på gymnasiet och sålde sina skolböcker för att ha råd med bussbiljetter.
Han var bäst i sin klass,
samtidigt som han spelade fotboll och rökte sitt hasch.
Han vann medaljer,
dom hamnade på tradera för pengar, sprit och valuta för handel.
Han brukade jobba i ett lager,
20 i månaden blev tomma kartor och pant-plock längst Fittja-perrongen.

Han kände någon,
hon hade ljust hår och var väldigt vacker,
isblåa ögon och var värsta katten.
Skenet bedrar,
och hon bedrog sina män.
Hon satte dit dom en efter en,
men ville inte veta av vad som hände dom sen,
sålänge hon fick cash kunde hon sälja sin egna vän,
katter må ha nio liv men råttorna synade dansen,
man hittade henne i skogen,
skuren i halsen.

Hon kände någon,
han spelade bort hela sitt liv på en kväll.
Han tog lån för skulden och satte sig i skulder igen,
han kritar sitt koks och tigger pengar för blöjor,
för att ha råd med hyran sålde han sin bil & designertröjor,
tog lån på sin syster för skor & jackor,
skyldig med sitt liv och kastar hekton i sitt ghetto,
han har inte råd att leva,
men säljer sin själ för att kunna mätta sitt ego.

Han känner någon,
hon blev bortgift som ung,
hon duckar slag från sin man vars själ är tom,
tomhet.
Slagen ekar över deras port,
han förför sig på henne,
hennes blick säger att allting gör ont.

Sist vi såg henne hade hon ingen livslust,
hon brukade tycka livet var vackert,
nu är det ett ständigt minus.
“Livet är en en gåva”,
men gåvor ges och gåvor tas,
gåvor ses och gåvor tas hand om,
om man inte är ett as.
Inväntar nästa gåva,
döden är ett ögonblick ifrån,
hon längtar tills döden finner honom,
hon drömmer om honom på en bår.