Jag ser dig, jag vet vem du är. Du är kärlek, du är styrka.

Det strålade genom glasdörrarna innan du öppnade och klev in.
Dina bestämda steg över det hårda golvet.
Med huvudet högt passerar du männen med portföljer, som cirkulerar i väntan.
I luckan lämnar du onödiga ord utanför.
-Mauri, 9.00. Sen lägger du ditt id i lådan och får ett besökskort i utbyte.
Sätter dig mitt emot mig, utan att titta på klockan.
Du vet redan att det är 6 minuter kvar.

Dina käkar sammanbitna, dina ögon fulla med kraft.
Du tog sats innan du gick in.
Idag ska du bära. Utan dig går allting sönder.
Det skär som rakblad i ditt bröst.
Men det visar du ingen idag.
Det är inte första gången, kanske tredje.

Jag ser dig, jag vet vem du är. Du är kärlek, du är styrka.

Du läser inte längre media.
Du lyssnar inte längre på råd och rön.
Du vet och är bara här med en avsikt.
Trösta och ta emot, lyfta och bära.
Allt ligger på dina axlar. Igen.
Du kan inte titta på mig, du måste fokusera.
Blicken rakt fram.
En minut kvar.
Det är alltid en kvinna.
En dotter, syster, fru eller mamma.
Du är en mamma.
Ingenting kan förändra det.

Jag ser dig, jag vet vem du är. Du är kärlek, du är styrka.

En kriminalvårdare nickar mot dig att det är dags.
Du nickar tillbaka.
Din aura lyser mod och lyfter berg när jag ser din rygg gå in mot visiteringen.