Erik kände för att göra ett experiment medan han satt
på en krog och väntade på att kunna beställa. Under
tiden som gick (det här var inte på den tiden då pixxeria
Piraten i Gamla Stan ännu fanns) drack han inte ett glas
Chablis. Utan någonting ganska annat. Han fick för sig
att mima en smula. Det vill säga låtsas göra något, med
olika framgång, bara utan att göra saken i verkligheten.
Varför han låtsades ta fram en tändare och med tummen
pröva om det gick att få fyr på den, nickandes som förnöjt
åt resultatet. Därefter låtsades han plocka fram en ask,
öppna locket på den, välja ut en cigarr, ta av den tunna
plasten samt befria den från en lika inbillade gördel i
mönstrat och färgglatt papper. Varefter han bet av ena
änden, förde den mot näsan, luktade på rökverket samt
förde isär läpparna och in med den i matintaget.
(Använde mig av ordet 'matintaget', för första gången
då jag började skriva mera oseriöst, bara några år efter
att jag började jobba, 'på riktigt', i en blomsterhandel
efter skolan. Tillbringade tvenne somrar i högstadiet
med att syssla med betalt trädgårdsarbete. En totalt
onödig anmärkning om den hårda och bistra verklig-
heten som skrivarjaget råkat höra någon använda sig
av i 'nutid') Väl införd mellan särade läppar, förde Erik
sin tändare mot cigarren, förde fram tummen och som
knäppte fram lågan mot rökverket. Därefter stoppade
han ned den osynliga tändaren i ena västfickan. Lättje-
fullt höll han sedan cigarren mellan ena handens tumme
och pekfinger. Gav sken av att ha dragit in röken i själva
ansiktet, väntade några sekunder och verkade sedan så
som njutningsfullt blåsa ut rök genom en glipa i munnen.
Han fortsatte se ut precis som om han kunde röka där i
restaurangen, precis som 'på den gamla godan tiden'.