Såg ett ett program om historia. Det var ett litet uttjatat tema nämligen om korpral A. Hitlers väg till makten. Att A Hitler inte var född som tysk visste /vet nog de flesta som kanske minns en gammal kurs i Historia. Han var Österrikare född i Braunau am Inn året före det nya seklet som skulle bli 1900.
Nåväl han växte upp under små omständigheter. Men detta gällde ju alla vid denna tid så det var inget särskilt med det.
Programmet skildrade den händelse som i eftervärlden skulle komma att beskrivas som de långa knivarnas natt. Och kärnpunkten i problemen handlar om svek nämligen svek mot vänner och vänskap. Under sin väg till makten hade en slags vänskap uppstått mellan Hitler och en viss Röhm. De hade blivit kamrater in arms kan man kanske påstå. Men för att göra en lång historia kort så blev utvecklingen sådan att H för att ära sin vänskap gavs Röhm en pistol för att ta livet av sig för att hedra sin soldatära. Denne fegade ur och till slut blev han arkebuserad.
Så kan nära vänskap manifesteras.
Puh Av detta kan man kanske lära att vänskap kan ha sina dödliga sidokonsekvenser. Dessa händelser må vara extrema men de är under vissa omständigheter inte så bisarra som vi förleds att tro. Det är bra så att dessa svek är så svåra att ta till sig och tro. Kan människor vara så nedriga och opålitliga? Mitt svar de kan de vara. Särskilt när de anser sig kämpa för större ting. Och när det gäller det egna lilla jaget är det hart när omöjligt att ta in i sin privata själ