Det tvångsmässiga förnekandet av sanningen
i ett samhälle som håller på att falla i koma.
Kärleken för en tynande tillvaro i källaren under källaren och självkänslan är full av svartmögel.
Men det var rabatt på falukorv på Willys idag och det kändes väldigt positivt, men visst är tillvaron ett fullständigt fiasko och det är stopp i toaletten och jag har ryggskott, tandvärk, och ständig diarre och alla politiker bara ljuger.
Livet är ett straff och jag känner en ljuvlig längtan efter att dö, för ensamheten är en öken och allting är mitt fel och det finns ingen förlåtelse och vädret är bara för jävligt.