Jag praktiserar solitaritet
när Anna tillbringar natten,
förkyld och febrig,
i ett gästrum bortöver övre hallen
Mörkret står tyst och avvaktande
runt huset;
småfåglarna sovande
i grangömslen och björksly,
september i Norrbotten på väg mot mitten,
månen suddigt dunkel
i dimmornas kyliga fukt
Jag är en svävning
mellan James Webbteleskopets långsynthet
och det subatomära splittret
i Cerns partikelaccelerator;
en approximation
på flykt mellan i och ur,
klädd i poesi och stål,
nedlastad av tandpetarnas björkträ
och urkundernas förutsägelser,
mot en fond av antaganden
och vikande förutsättningar,
djupt i vardagens heliga anslag
I efternattens migrän
hakar drömmarna upp sig,
bröstkorgens trolltrumma dov
över metabolismens kraftförsörjning,
mystikens sanningsflöde förklätt
i språkets rassel av I Chingpinnar;
åtminstonen och straxeftereffekter roterande
i Terry Rileys Untitled Organ,
renhållna och uppklarade
av John Cage och Chögyam Trungpa;
kroppen en sprättbåge i närtid,
under husflugans vinande vindel
genom sovrumsfönstrets ljusfall,
bleka tankebalanser till behag
Världen själv
materialiserar dag och stund,
oförberett lagbundet
när allting lutar
utefter existensens glidbana
och tårna vickar uppmuntrande
längst ut på kroppens förehavanden,
figurativa i någons centraleuropeiska penseldrag
Om ett par veckor förflyttar jag mig
hundra mil över rälsen söderut,
resväskan packad
med böcker och Luigi Russolofonogram;
ryggsäcken med medicin och träningskläder