Vi har haft det så olika

I våra liv att det sker en distans

Fråntagen vår mystik

Genom stelbent avslöjande

I en längtan efter att veta var

Vi har varandra dras vi ner

Mot avgrunds djupets hål

Jag känner mig hotad

Ut i periferin av inskränkta

Ytliga Fördomar motad

Som två främlingar

Sitter vi i tystnad

Och väntar på nästa

Nyhets skandal

I denna längtan efter

Något nytt som sprids

Varje dag tar vi det lugnt

Han sa att jag fick skylla

Mig själv för det förflutna!?

Vi ser med förvåning

På dessa mänskliga individer

Han älskar dessa som han

Tycker sprider sorg

splittring, avsky och förakt

En man spekulerade i

Vårt försvinnande

Trots att vi längtar efter

Salig ödmjuk ihågkomst

Ingen kan glömma bort oss

Utan att själv förlora något

Till glädjen över att finnas till

Vi saluterar med bravur

Vi talar ut om livet och

Vårt vara i existentiell mening

Vi har själva varit där

I barn och ungdomen

Som två fattiga främlingar sitter

Vi och försöker behålla

Resonlighet och förnuft

Taleptox Skrev

Den 20220916

<+>