Hårda höstar, överröstar
bröst som svept i svart förtröstar,
fast din grusvägsgrodd är tung
vet att motljusljus när ljung;
sträva över strå och strimma
sväva invid svärtans hav
väv din värld intill den dimma
som höljer höstens grusvägsgrav.
Om din bår på vårdar slinter
vet att vårar välvs vid vinter.

Strömmar kalla, låt dem svalla,
alla till portaler falla,
fast ditt hölje fyllts av snö
vet att också det blir tö;
singla över fält och boning,
ringla över stad och land,
fall till alltet, finn försoning;
moder brand, med mordets hand.