Solstrale… fortsättning på den tidigare dikten "där hjärtat alltid bor"… Hon sa…
hennes varma mjuka hand i sin och glädje på en promenad från förskolan på väg hem
farmor, pappa och hans kusin ... ... ... de kom för att hämta honom då
nu är minnet starkare än någonsin en varm hand från en kusin så fin... hon ett år äldre och som bara kunde le
det var som om hela han kunde le nu när han tänkte på hennes glada ansikte att hon sa... när alla andra var irriterade
"jag älskar dig min underbara pratiga kusin" då ville pappa att han skulle prata lägre, tyst och farmor hade spillt ut glaset i all lek-röra
sedan hade farmor snubblat på skorna i hallen men hon hade också bara skrattat med i leken fast att hon stukade handleden i dörrposten...
så kom tårarna över saknaden och omöjligheten att få uppleva den där brokiga röriga lekfullheten innerst inne drog sig till minnes för att inte glömma
de där känslorna som han var rädd skulle ta slut eller aldrig mer infinna sig i honom av samhörighet all den smittande glädjen och de varma kramarna
han kände tiden sudda ut allt det som stått nära som nu börjat blekna i gestalterna och i skuggan nu fanns bara minnen som var på väg att lämna...
fåglarna hade samlats i dungen långt där borta han tyckte sig se henne i skogen så som förut när de plockade svamp och bär med farmor...
han visste att det var önskedrömmar så han sa inget till någon utan bara log inom sig för sig själv log han mot allt det
... ... ... dedikerad till mitt barnbarn Sebastian...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 245 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2022-09-18 10:07
|
Nästa text
Föregående Solstrale
Senast publicerade
LÅT HJÄRTAT VARA MED VID ALLA BESLUT ÖDELÄGGELSE AV ETT HJÄRTA NÄR VI ÄLSKADE II NÄR LÖGNERNA BLEV EN SANNING VAD SEENDET KAN UTGÖRA FÖR HINDER ATT KLAGA ELLER INTE KLAGA = VISAT CIVLIKURAG ELLER INTE HON ÄR JU ETT SOLSKEN ANTROPOMORFISKA DJUR I JULEÅ - Resumé Adventskalender 2023 Se alla |