Jag tycker att min egen hjärna är skitjobbig.


Fan vad han stökar runt där upp i min ADHD värld.


Vilka impulsiva texter som min hjärna skapar.


När han springer runt och stökar där uppe i hjärnbarken.


Men faktum är att vi kommer mycket bra överens.

- - -

När vi lägger oss,

så kramar vi varandra.


Då vandrar han ut från mitt skallben.


Och lägger sig i min famn.


Och viskar;

”Sluta nu att skriva, låt oss bara somna tillsammans.”